När Anu undersöker sina marker på gården i södra Finland är spaden hennes viktigaste verktyg. Hon pressar ner spetsen och lyfter upp en bit jord som hon noga tittar och känner på. Jordens karaktär och rötternas djup avslöjar dess förmåga att binda kol.
Kolbindande jordbruk är ingen nyhet; här har jordens mående noggrant följts i generationer. Utöver arbetet som mjölkbonde undervisar Anu Ellä andra Valio-bönder i kolbindningsmetoder genom praktiska exempel och erfarenhetsutbyten. En majoritet av gårdarna har redan deltagit i undervisningen, som är en av Valios viktigaste åtgärder för att minska mjölkproduktionens utsläpp.
“Kolbindande jordbruk är nytt som begrepp, men metoderna är gamla och väl beprövade”, säger Anu. ”Det sitter i jorden, som man säger”.
Markundersökningar är avgörande
Vikten av att regelbundet ta sig ut på markerna och undersöka jorden, är något som Anu Ellä gärna betonar. Jorden är full av information – men det krävs lite smuts under naglarna för att få fram den.
”Alla bönder borde regelbundet undersöka sina marker. Ett spadtag jord räcker för att få en uppfattning om struktur, mikroorganismer och färg”, säger hon.
Det gröna gräset
Vallväxter, som gräs och klöver, är bra på att fånga in koldioxiden eftersom de förblir gröna även på vintern. Anu förespråkar att markerna ska vara gröna året runt, så att växterna kan hålla igång fotosyntesen som överför koldioxid till jorden. Hon rekommenderar att vallen kantas med olika sädesslag, och uppmuntrar till växelbruk för att hålla markerna i gott skick.
“Jag tycker att gräs förtjänar mer respekt, och att vi mjölkbönder borde prata mer om gräs och dess roll i såväl kolbindning som annan odling. Gräs täcker trots allt den största delen av våra marker”, avslutar Anu.
